Fråga Lou

Insights

2024-10-02

KRÖNIKA

Sverrir Thór: Uppgradera Northvolt till ett ​riksintresse


Nyheterna om batteritillverkaren Northvolts stora ekonomiska problem haglar och det står klart att bolagets ledning ​och ägare kämpar för dess överlevnad. Dagligen, eller nästintill dagligen, kan vi läsa indignerade analyser om var ​bolaget gick fel men då jag inte har förnyat mitt medlemskap i Journalistförbundet på några år så jag är knappast ​kvalificerad längre att avgöra om folket bakom detta massiva projekt som Northvolt är egentligen har byggt ett ​luftslott, haft för avsikt att lura byxorna av en massa investerare eller helt sonika missbedömt komplexiteten i ​projekten kombinerat med en stor dos otur i form av en vikande konjunktur och inflation följt av försämrade ​marknadsförutsättningar.


En sak tycker jag mig i alla fall ha kunnat skönja när det gäller batteriindustrin och det är att Peter Carlsson och hans glada gäng ​tycks ha gett sig in i ett maratonlopp i en brant uppförsbacke, där marknadsekonomins spelregler inte riktigt gäller. När Kina ​och USA subventionerar sina batteriindustrier ganska hårt blir det svårt för ett bolag från lilla Sverige att klara konkurrensen, ​likförbannat om jättar som Volkswagen har klivit in som sto​r​ägare.


Det finns de som har dragit paralleller mellan Northvolt och Stålverk 80, den havererade 70-talssatsningen i Luleå och ​man kan väl tycka vad man vill om en sådan jämförelse men i min värld är batterietableringen i Skellefteå så mycket mer. ​Den var startskottet till en industriell renässans i en region som så länge kämpat i motvind, en injektion av optimism och symbo​lvärdet är påtagligt: ”Även norra Sverige har en framtid”. Vidare även en symbol för att Sverige fortsatt vill vara i täte​n bland industrinationer, att svenska företag vill anamma den nya teknologin, utveckla den och bidra till det som många kallat ​en grön omställning men vi på Fråga Lou valt att prata om som ett industriellt paradigmskifte som kommer att dana om hela ​världen fr​a​möver.


Northvolt var symbolen för en våg av framtidsoptimism som såväl nuvarande regering som den förra ridit på men​ som nu riskerar att ebba ut samtidigt som olyckskorparna kraxar högt. Således skulle medias rapportering de senaste v​eckorna kunna sammanfattas med ”Tji, fick de…” eller ”Vad var det vi sa…” Samtidigt har de politiker som tidigare hyllat den mo​diga satsningen helt plötsligt uteslutit att komma till undsättning när de istället borde sluta upp bakom Northvolt, visa enad fr​ont och i praktiken uppgradera bolaget till ett riksintresse. Så viktigt är det för svensk industris framtid för om svensk industri framö​ver ska våga satsa i syfte att kunna konkurrera med övriga världen så krävs det ett samhällsengagemang av storlek större. Det ​är så vä​r​lden ser ut idag helt enkelt.


Jag har ibland skojat om att den så omtalade bristen på halvledare bara är hälften så allvarlig​ som bristen på ledare och jag fruktar att Northvolt-krisen kan bli ännu ett modernt monument över bristande politiskt ledarska​p i landet där inget får kosta pengar längre. Ska Sverige kunna behålla sin status i omvärlden och till och med avancera ​så måste det kosta pengar, den gamla kossan är snart torrmjölkad och nu måste vi köpa en ny, ibland kan det nämligen kos​ta mer ä​n​ ​det smakar att spara pengar.



/S​verrir Thór, Partner Fråga Lou

OM

Fråga Lou Insights är en ny redaktionell kanal ​som riktar sig till den svenska fastighets-​branschen. Vi publicerar regelbundet analyser, ​krönikor, intervjuer och kommentarer om olika ​händelser inom branschen, samt viktiga ​samhällstrender som kan påverka ​fastighetsaffären som helhet. Vi välkomnar också ​externa skribenter att dela med sig av relevanta ​inlägg. Som en oberoende aktör strävar Fråga ​Lou efter att främja kunskaps- och ​branschutveckling för att stödja den svenska ​fastighetssektorn.

AR​TIKLAR

Med Jakob Olofsgård (L)

2024-06-23

KRÖNIKA

Sverrir Thór: Framtidsanda i Almedalen

Almedalsveckan, denna demokratins högtid i Sverige, ligger nu alldeles runt hörnet och i dagarna dras svenska ​politiker, näringslivsföreträdare och akademiker till Visby som scouter till en lägereld. Som vanligt blir det ​högintressant att följa tongångarna under veckan, det är en viktig samhällsbarometer, men nedan följer lite spaningar ​inför Almedalen som huvudsakligen baseras på det programarbete vi på Fråga Lou har gjort under våren, dels på egen ​hand, dels tillsammans med de 15 eller så bolag vi arbetar med i Visby i år.


Låt oss dock börja med en återblick till fjolårets Almedalsvecka och av naturliga skäl med huvudfokus på fastighetsbranschens ​stora närvaro i Visby. Krishantering är så klart ett starkt ord, för starkt, men nog var stämningen lite tryckt på många sätt och på ​så sätt återspeglar Almedalen sentimentet i vår bransch ganska väl. Förra sommaren sågs fastighetsbranschen alltjämt som en ​bransch i kris vilket i allt väsentlig präglade en stor del av de samtal som i alla fall undertecknad hade under veckan och det ​handlade mycket om att trampa vatten eller övervintra eller vilket uttryck man än föredrar om fokus på nuläge.


Sedan dess har mycket hänt och som jag uttryckt det så ofta nu de senaste månaderna så pratar ingen längre om ​fastighetssektorn som en systemrisk, varken på makroekonomisk nivå eller i banksystemet. Marknaden är så sakteliga på gång ​och av senaste avsnittet av Fastighetspanelen framgick relativt tydligt att omvärderingen av fastighetsstocken nu för det mesta ​verkar närma sig i hamn. Detta tycker jag märks av rätt markant i våra samtal med Almedalspartners under våren.


Det är starkt fokus på framtiden i nästan alla, om inte samtliga, rundabordssamtal och seminarier vi arrangerar, och det ​förvånar mig inte. Likväl om det fortfarande finns vatten att trampa och nulägesutmaningar att hantera så är vi igenom den ​värsta ”krisen” och således hög tid att börja blicka framåt. Dessutom ter det sig tämligen uppenbart, i alla fall för näringslivet ​även om inte alla politiker tycks se det, att vi står på tröskeln till ett industriellt paradigmskifte, som i förlängningen kommer att ​leda till en omdaning av samhället av storlek större. En omdaning som de flesta av oss endast får uppleva en gång under sin ​livstid.


Ni kan vara lugna, kära läsare, jag avser inte denna gång bena ut hur detta industriella paradigmskifte elle